Hypertermi

Lokal och allmän kroppshypertermi

Djup hypertermi är bestrålning av tumörvävnad med radiovågor, vilket framkallar överhettning av cancerceller, och används i kombination med andra tumörbehandlingsmetoder. Terapeutisk användning av värme är den äldsta metoden för cancerbehandling i medicinens historia. Redan på 1500-talet e.Kr. papyrusrullar beskriver hur de gamla egyptierna brände tumörvävnad med ett hett järnföremål. Den upptäcktes 1892 av den amerikanske egyptologen Edwin Smith i Luxor. På så sätt gjordes de första försöken att förstöra cancerceller genom att använda frätande ämnen, föremål eller värme, idag känd som vävnadscauterisering, som används för att stoppa blödningar.

Hypertermi, till sin natur, är en artificiellt inducerad feber och den terapeutiska användningen av värmeeffekter på en specifik del av kroppen (lokal hypertermi) eller hela kroppen som helhet (allmän hypertermi) under kontrollerade förhållanden.

Feberbehandling orsakar vissa biologiska reaktioner i kroppen som påverkar hela kroppen, immunförsvaret och specifikt verkar på cancerceller, vilket är mycket användbart vid behandling av cancer. Det finns medicinskt inducerade effekter som får immunsystemet att ordna om sig självt (modulering), vilket resulterar i ”intern vaccination” av tumören. Under hypertermi, för att tumörceller ska överleva, börjar så kallade värmechockproteiner att bildas på deras yta. Som ett resultat blir cancerceller mer synliga och förstörs lättare av immunförsvaret. Hypertermi är en mycket effektiv behandlingsmetod när den används i kombination med andra, särskilt vid tumörbestrålning, eftersom då den ena terapeutiska metoden bidrar till effekten av den andra genom att förstärka den. Tumörceller försöker skydda sig mot gammastrålar genom att aktivera sina egna regenereringsprocesser under bestrålning, såväl som efter joniserande strålning eller till och med efter några terapisessioner, vilket är en av de mest ogynnsamma effekterna som orsakas av bestrålning. I värsta fall blir cancercellerna starkare, mer motståndskraftiga och lär sig att klara sig, efter strålning är de ännu mer aggressiva än tidigare.

Värmen som produceras av terapeutisk hypertermi gör cancerceller sensibiliserar för strålning, vilket är fallet med klassiska gammastrålar. Hypertermi blockerar regenereringsprocesser i tumörceller, och bestrålning kan förstöra dessa celler, som redan är störda i mycket mindre utsträckning. Kemoterapiläkemedel som används inom onkologi blir också mycket effektivare om parallellt även terapeutisk hypertermi utförs på patienten under behandlingsprocessen och deras oönskade biverkningar inte ökar. Värme orsakar en så kallad ”boost-effekt”; därför har platinahaltiga kemoterapiläkemedel en mycket bättre effekt, som också blir starkare, om patienten samtidigt utsätts för hypertermi, än i de fall då kroppstemperaturen är normal. Effekten som orsakas av nya immunterapisubstanser som kallas ”checkpoint-hämmare (nivolumab, perbromizulab, ipilimumab)” är mer intensiv när hypertermi också utförs. Immunkontrollpunkter är receptorer på ytan av T-lymfocyter som reglerar kroppens immunsvar. Med andra ord fungerar de som ”instruktörer” för immunsystemet. Tumörceller kan använda dessa receptorer för att undvika att kännas igen av immunsystemet och fly. Dessa immunmodulerande läkemedel stoppar cancerceller från att binda till checkpoint-receptorer på T-lymfocyter, vilket gör det möjligt för immunsystemet att känna igen och bekämpa degenerativa cancerceller. Exponering för värme ökar effekten av detta läkemedel. Hypertermi förbättrar också det lokala och allmänna blodflödet och mikrocirkulationen, vilket främjar transporten av dessa läkemedel till och från cancerceller (tumörvävnadsperfusion), vilket gör denna process mycket effektivare. Dessutom främjar hypertermi immuncellernas vitalitet. Detta är också den största fördelen med feber – förbättrar kroppens förmåga att bekämpa inflammation och olika patogener.

Vanliga frågor